Vi sågs igår igen. När jag är ifrån honom står jag emot, är fast besluten att ta det lugnt. När vi ses är det med dubbla känslor. Å ena sidan känslan av att ha mött min själs andra halva. Å andra sidan känslan av att vi är två naturkrafter som drabbar samman med full kraft, men förenas istället för att krocka. Som om vi sugs upp i varandra, blir dubbelt starka.

Jag är inte kär. Jag är trollbunden. Liksom han är det. Vi är varandras feber i blodet, varandras rasande präriebrand, varandras tusentals skenande vilda hästar. Ändå är det så lugnt. En känsla av att komma hem. Den ena född under en brinnande sol i Syrien, den andra under norrskenet på en gnistrande kall vinterhimmel i Norge. Två främmande fåglar i ett land ingen av oss föddes i.

Och jag har aldrig varit starkare.