Sent igår kväll gick jag till affären för att storhandla innan barnen skulle komma. Tänkte passa på, för enligt väderrapporterna skulle det regna stora delar av dagen idag.

Saker och ting gick inte riktigt som jag hade tänkt dock. När jag tog den becksvarta genvägen hemåt, så tänkte jag för mig själv att jag måste vara försiktig eftersom det är så mörkt. Ville inte tappa mina två jättetunga, proppfulla kassar i mörkret och behöva leta matvaror utan att ens kunna se dem.

Jag hann knappt ens tänka tanken förrän jag toksnubblar på en bräda. Utöver mina två tunga kassar, så hade jag en del tunga grejer i ryggsäcken också. Resultatet var att när jag snubblade, så flyger jag dels framåt själv, samtidigt som ryggsäcken trycker på och de två kassarna svänger framåt, och det blir ett sjuhelsikes tryck framåt. Och vad gör man reflexmässigt i det läget? Jo, man försöker få ett ben framför sig för att man inte ska ramla. Och det var precis vad jag gjorde. Framåt med vänster ben för att ta stöd så att jag inte ska fara omkull. Det var bara det att det var sånt tryck framåt så knät gav vika fullständigt och vek sig bakåt och snett utåt. Jag hörde hur det small, det gjorde ont som fan och jag for omkull som en klubbad oxe i gyttjan.

Först ville det bara svartna för ögonen och jag minns att jag tänkte "jävlar, nu gick knät av!". Smärtan var hemsk och jag mådde illa och var yr. Försökte ta mig upp i sittande ställning, kände med händerna hur mina matvaror låg strödda omkring mig i mörkret. Försökte andas genom smärtan och komma upp på fötter. Plockade upp det jag kunde hitta av matvaror i mörkret. Det sista jag hittade var min plånbok, som hade rasat ur fickan och låg öppen på marken.

Med mycket möda tog jag mig hem. Benet värkte som fan och jag var täckt av lera. Kassarna var tack och lov hela, ryggsäcken likaså. Men ajajaj vad ont det gjorde att gå. Den extra vikten jag bar på underlättade inte heller. Och att bo på tredje våningen utan hiss var verkligen ingen höjdare. Men jag tog mig hem till sist.

Knät svällde litegrann, men jag tycktes inte ha någon blödning i det. Ont gjorde det, men efter ett par timmar hade det mattats av såpass att jag kunde urskilja vad som gjorde ont vart, istället för att allting gjorde ont. Yttre ledsenan i vänster knä hade helt klart tagit rejält med stryk, och nånting hade hänt inuti knät också. Inre ledbandet kände jag av litegrann, men det var inte så farligt.

Jag sov dåligt inatt, vaknade vid minsta lilla rörelse. Och imorse stod det klart att jag hade gjort illa mig mer än bara en sträckning. Det fick bli ett besök till närakuten och deras ortopedakut.

Efter en lång dag på akuten stod det klart att jag inte bara hade sträckt senorna rejält och hade bristningar lite här och var, utan jag hade även brutit benet. Undra på att det gjorde så ont då liksom...Sköterskorna och läkarna bara tittade på mig som om jag inte var riktigt klok när jag sa att jag inte hade tagit några smärtstillande. Och sköterskorna var så snälla, de kom hela tiden fram till mig och frågade hur det gick, fastän jag inte tror jag såg sådär jättelidande ut. Jag satt mest med min bok i grekiska och pluggade medan jag väntade på de olika momenten i mina undersökningar. Men de kom fram till mig hela tiden, hämtade kaffe åt mig utan att jag ens bett om det och bar mina grejer medan jag hoppade fram på kryckorna jag hade blivit försedd med. Bara för den sakens skull är de värda en lönehöjning! Ja, utöver att deras arbete rent generellt är så uruselt betalt, menar jag.

Framåt eftermiddagen hoppade jag på mina kryckor ner till kafeterian för att köpa en dricka, och då upptäckte jag att jag inte hade fått med mig allting hem efter vurpan igår. Alla mina pengar, alla pengar jag ägde och hade den här månaden, hade rasat ur plånboken och blåst bort i vindkasten igår kväll. 1700 spänn rakt ut genom fönstret. Hade inte en tanke på det igår kväll. Hade bara ont och försökte ta mig hem, liksom. Så jag upptäckte inte det förrän idag. Så där rök de pengarna. Skit också. Det var ju lite surt, faktiskt. Men jaja, det är ju ändå bara pengar.

Hur som helst, mina senor har fått rejält med stryk, men tack vare att jag är så överrörlig, så höll de trots allt, och det var benet som gick av istället. Men just för att de tagit stryk, och rörlighet är viktigt när de ska läka, så har jag just nu inget gips. Istället har jag en jättetight och jättestadig tub/strumpa, och så kryckor, så får vi se hur det går. Om det inte blir värre, så ska jag återkomma om 10 dagar för ny röntgen och utvärdering.

Dagens roligaste var när läkaren ordinerar mina smärtstillande. Jag ska ta tre olika sorter samtidigt, och medan han håller på att skriva ut dem så frågar han vad jag har för sysselsättning. "Student" svarar jag, varpå han säger "Du kan bli lite flummig av de här. Vad läser du för nåt?" "En master i retorik" svarade jag, varpå läkaren replikerar "Jasså, humaniora...Ja, då är det ingen som kommer märka någon skillnad i vilket fall!" Hahaha!

Ja, kära vänner, så kan det gå en mörk torsdagskväll. Men det  går ingen större nöd på mig. Jag hoppar runt här på mina kryckor, men den här helgen är barnen hemma så jag har två stycken hjälpredor om det behövs. Och handla gjorde jag ju igår, så vi ska inte behöva gå ut den här helgen om vi inte vill. Det kunde med andra ord vara värre. Jag kunde ha brutit huvudet eller så, och inte kunnat plugga exempelvis  

Nå, jag är onekligen lite trött efter mitt äventyr dock, så det blir en lugn kväll här på min kant. Barnen ska snart i säng, och sen kanske det blir en film och lite handarbete för min del innan jag hoppar i säng, jag med.

Ha en riktigt mysig helg, hörni!   

 

Morgana

8 april 2011 21:13

Aaah vilken förskräcklig otur, vännen!
Skönt att du är vid gott mod dock och jag hoppas att du får en superduperhärlig helg med dina sötisar.

Stor kram!

http://queenofnight.bloggplatsen.se

/A

8 april 2011 23:23

Lite oflyt där, ja, men det kunde ha varit värre :)

Kraaam!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära blogg, jag vet att jag har försummat dig under lång, lång tid. Men jag har liksom inte haft varken ork eller lust att skriva på länge.   2011 var ett tungt år. Gick tillbaka igår och skummade igenom gamla inlägg, och såg hur året utvecklade ...

Jag har både svårt att hinna med saker och ting numera, och svårt att orka med. Och nu, när jag dessutom har två bloggar, så är det verkligen svårt att hinna med. Jag skriver nu även på http://rhetorica-galactica.bloggplatsen.se/ , som är en "publik"...

Jag har ju sovit hela dagen, så nu inatt har det inte blivit mycket sömn. Istället har jag repat upp mohairtröjan jag stickade i vintras, som blev på tok för stor, och börjat sticka den i en storlek mindre, i sällskap av fjärde säsongen av Sex and th...

Så. Idag blev jag opererad. Sov inte särskilt mycket inatt, var så rädd att försova mig, så jag har vilat mycket idag. Fick vänta ända till kl 11 innan det blev min tur, så jag sov större delen av förmiddagen efter att jag hade fått en säng. Sen sov ...

Imorgon är det dags. Då ska jag in på Ackis tidigt på morgonen för en mindre operation, där de ska gå in i livmodern och ta prover inuti livmodern samt livmoderhalsen för att utesluta cancer. Det känns rätt så lugnt fortfarande och just nu är det job...