Hembakat bröd, kokta ägg, varm choklad med grädde...levande ljus, en film i dvd'n och stickningen för handen...Life ain't half bad :)

(I so need a new camera...).

Idag har jag varit utanför dörren. Två gånger. I kylan. Bara en sån sak. Trots att det inte blåser, så har de åtta minusgraderna vi haft idag känts mera som 28 minusgrader. Brrrrr!

Åkte iaf ut och handlade lite förnödenheter idag. Eller ja...stearinljus, diskborste och knappar kanske inte räknas som förnödenheter iofs. Men ändå. Tog även en sväng på Barnens Hus, i ett nytt försök att hitta något Spindelmannen-relaterat i födelsedagspresent åt yngsta sonen. Har tidigare varit dit och tittat på deras Spindelmannen-dräkter, men de fanns tyvärr bara i storlekarna 1-3 år, och 6-10 år. Minstingen, som fyller 3, är stor för åldern, så minsta storleken går bort direkt, och den stora blir alldeles för stor. Jag beslöt att satsa på en leksak istället, men fann att det var väldigt tunnsått med sådant nu för tiden. Väggdekorationer, sänglampor och pistoler som sköt nåt gegg som skulle likna spindelnät fanns det, men i övrigt hade de enbart én enda leksak där det faktiskt ingick en Spindelman. Det fick bli den, trots att jag tyckte priset var lite smått hutlöst. 199 kr för en liten leksak som bestod av en batteridriven bil och en Spindelmannen-figur. Man kan ju tycka att batterierna borde ingå då åtminstone.

Nåja, jag har iaf fått fixat födelsedagspresenter åt gossen, det är huvudsaken. Ska bara sy i knapparna i hans tröja, och sedan slå in den och leksaken. Alvin-filmen är för länge sedan inslagen. Tror nog gossen blir riktigt nöjd med sina presenter, faktiskt. Nu ska jag bara lista ut hur jag kan få till en Spindelmannen-tårta också, för det tror jag han skulle gilla. Får inventera mina karamell-färger, och se om det finns nåt rött och blått kvar. Svart ska jag ha iaf, om den inte torkat.

Idag mår jag ganska bra. Inser även att jag inte har mått sådär himla bra på ett tag, nu när man känner skillnaden. Dock har jag dragits med en envis huvudvärk det senaste dygnet, vilket är lite irriterande. Spänningar i nacken och axlarna...får jämt det när jag inte mår riktigt hundra. En massage skulle helt klart sitta fint nu. Lär nog inte bli så mycket pluggande ikväll heller, utan jag ska försöka få spänningarna att släppa istället och komma i säng i vettig tid, så att jag är pigg i morgon. Har lovat mig själv filmkväll i morgon kväll (fick mitt filmpaket idag), men förutsättningen är att jag pluggar under dagen. Disciplin, för bövelen!  I morgon ska IT-kursen avslutas, och hör sen!

I övrigt blir det en lugn och stillsam nyårsafton. Skulle ha varit iväg på bröllop, men kommer avstå från det. Inga raketer blir det heller, ety jag inte är alldeles förtjust i dylika saker. Fina att titta på, men fulla folk som håller på med explosiva saker har jag synnerligen dåliga erfarenheter av, så jag brukar undvika att befinna mig i närheten av folk som skjuter upp raketer numera. 

Idag fick jag brev om att jag är antagen till Kandidatprogrammet i retorisk och litterär kommunikation. Visst låter det fancy? Om jag nu blir kvar i Uppsala (man kan ju aldrig så noga veta med mig) och går klart den utbildningen, så kommer jag alltså ha en...hm...vad blir det? Fil.kand? Nåt sånt iaf. En fil.kand i litterär kommunikation. Vilket i praktiken innebär att jag är certifierad skribent - haha! Jag kan även jobba på t.ex bokförlag.

Men det finns även andra möjligheter. T.ex möjligheten att studera klart samma eller liknande kandidatprogram på annan ort. Jag skulle rent hypotetiskt kunnat ha tittat lite snabbt på vad som finns för möjligheter på den punkten. Inget planerat, just keeping my options open, you know. Någon form av kandidatexamen lär det nog bli iaf...vill gärna ha en utbildning att luta mig mot sen, när jag nu påbörjat hela det här studieprojektet.

I övrigt är det inte mycket att rapportera från min kant. Har bokat in en fika med min favoritbusschaufför/trubadur framöver, och han hade vänligheten att poängtera att han inte hade några baktankar med det. Sånt uppskattar jag. Vi har aldrig varit annat än vänner, men har oftast bara setts ute på stan och så, så att han kommer hem till mig blir ju ett steg vidare, så att säga. Så det kändes bra att han sa sådär. Inte för att jag var orolig innan heller, för jag känner honom inte som den sortens kille, men det är ändå bra att ha det uttalat, tycker jag. Han är lyckligt gift på sin kant, och jag är...ja, jag vet inte riktigt vad jag är egentligen. Nån sorts semisingel-men-dejtar-någon-och-är-inte-intresserad-av-andra. Typ. Jag brukar kalla mig ensamstående istället för singel iaf, för säger jag att jag är singel, så verkar det bara som jag är tillgänglig. Och det är jag inte. Multitasking i all ära, men att dejta mer än én åt gången gör jag inte. Även om nu det nu är långt emellan de där dejterna.

Nä, pojkar och flickor, nu ska jag umgås med äldsta sonen och min stickning en stund, och klura på varför i hela friden jag inte kan få wep-nyckeln att fungera på hans DS. Eller rättare sagt varför jag inte kan få hans DS att kommunicera med routern, till trots för korrekt wep-nyckel. 

Be well, och kramas i trafiken! :)

Äsch då, jag kan inte somna. Av någon anledning tycks jag vara för trött och slut för att kunna somna, hur orimligt det nu än må låta.

Jag har ändrat mitt efternamn på två siter på nätet. Att byta efternamn är något jag tänkt mycket på under det dryga år som gått, och jag har sedan tidigt i våras haft två olika alternativ att välja på. Ett helt nybildat, och det efternamn jag föddes med.

Under hösten har jag lutat allt mer åt det namn jag föddes med, av olika skäl. Det har för all del varit förknippad med en hel del obehagliga saker, men jag har bit för bit bearbetat dem, tills jag idag inte längre känner likadant inför efternamnet som sådant. Jag har ändock inte riktigt kommit dithän att jag varit 100% övertygad om att jag skulle välja det namnet.

Så, inatt, fick jag infallet att ändra till det efternamnet på dessa två siter. Liksom se det svart på vitt. Och vet ni...jag kan svära på att jag hörde ett "klick" när en saknad pusselbit plötsligt föll på plats igen, efter 25 år. Där var det ju. Jag. Mitt namn, en del av min identitet. Ett namn jag inte burit på 25 år, men som när jag såg det svart på vitt raderade ut alla dessa år emellan.

Namnet får stå kvar på siterna, det spelar ingen roll om jag de facto inte heter så ännu. Under de närmaste dagarna ska jag ta itu med själva namnändringsprocessen, som nog kan ta lite tid, all den stund jag förmodligen måste komplettera handlingarna med min norska fødselsattest. Jag har ju inte burit det namnet i Sverige, och det finns därför inte registrerat någonstans att jag har någon anknytning till det. Men jag har ingen brådska. Namnet är mitt redan, jag föddes med det. Formaliat kan ta en stund, det stör mig inte.

Bloggen tjuvstartar det nya året två dagar i förskott, med rena sidor. Allt gammalt är raderat, och existerar inte längre. Glöm allt.

Jag kommer inte längre lämna ut mig på samma sätt, men tonen lär ändå vara personlig, som vanligt. Vad jag kommer skriva om vet jag inte. Mycket kommer nog vara det samma som förut. Mina studier, mina intressen, mina barn. Mitt liv, helt enkelt.

De senaste 15 månaderna, sedan jag separerade från småbarnens pappa, har minst sagt varit tunga. Det har till större delen varit en gräslig tid. Inte på grund av separationen i sig, utan på grund av kampen för överlevnad, sjukdom och en resa i personlig utveckling som varit både på gott och ont. Jag avslutar härmed dessa 15 månader och lägger dem till handlingarna.

Jag kommer inte avge några nyårslöften. Jag har inte för vana att göra det. Däremot brukar jag ha några nyårsönskningar. Jag önskar att det nya året ska bringa mig en lättare vardag, mera skratt, lite kärlek och den nystart jag behöver. Jag önskar mig mera tid med mina barn och mina vänner, och andra människor som är viktiga för mig. Jag önskar mig ro i själen och att slippa onödiga konflikter.

Jag kommer inleda året med byte av studieinriktning, att äntligen fylla 36 och att flytta till Uppsala. Tre goda ting inom de första 4-5 veckorna av året, med andra ord. Jag ser det som ett positivt omen. Där finns även möjlighet för flera positiva händelser under dessa första veckor, men de får jag återkomma till senare.

Nu ska jag sova och glömma bort den gräsliga dag jag har bakom mig. I morgon är det en ny dag, och jag hoppas vakna med en känsla av tillförsikt.

Until then - slaap lekker.