Jag brukar alltid göra ett litet bokslut på årets sista dag, så även i år. Årets listor ser ut så här:

Negativa saker (in random order):

- Ekonomiska problem

- Sjukdom, både för mig och barnen

- Pluggat för mycket

- Jobbat för mycket

- Problem med boendet

- Bilen rasade och jag fick till sist skrota den

- Har varit sliten, trött och inte haft den tid och ork jag velat ha för barnen

- Har inte haft tid att träffa mina vänner i den omfattning jag skulle önska

- Blev osams med exet

- Förlorade min extended family

- Har varit hemskt jagad

- Hade några dåliga dejter

- Hade ingen ledighet på semestern

- Halkade efter med studierna

- Kraschade och blev sjukskriven

- Känslan av rotlöshet har varit större än någonsin.

Positiva saker (in random order):

- Jag har varit jagad. Någon har velat ha mig i sitt liv.

- Träffade Peter.

- Fick nya vänner och återknöt kontakten med några gamla.

-  Har fått mycket stöd av vänner och min adjunkt.

- Någon visade mig kärlek.

- Vänner som ställt upp för mig i alla lägen.

- Fick plats på utbildning i Uppsala.

- Fick lägenhet i Uppsala.

- Jag lever än och har inte gett upp.

- Mina barn.

- Jag fick jobb.

- Jag har lärt mig otroligt mycket.

- Jag har utvecklats som människa.

Ja, i grova drag är det väl så året har sett ut. De negativa sakerna överstiger de positiva i antal, men i grund och botten väger de positiva sakerna oerhört mycket tyngre. Den känsla jag bär med mig efter det här året är ändå att det varit mestadels negativt, och att jag är glad att det nu strax är över. Nästa år kan bara bli bättre.

Som det känns just nu, så kommer jag möta det nya året vid midnatt med lugn och tillförsikt. Jag har många saker att se fram emot. Säkerligen kommer även det nya året bära med sig tråkigheter, men jag hoppas att nästa års lista över negativa händelser kommer vara avsevärt mycket kortare, och att den positiva listan kommer vara avsevärt mycket längre. Jag hoppas även att de överraskningar som det nya året har på lut, mestadels kommer vara glada överraskningar.

Nej, kära vänner, det är dags att komma igång ordentligt här. Jag har mycket att göra idag om jag med gott samvete ska kunna sätta mig med The Stand ikväll, som jag hade tänkt. Ha en bra dag, en underbar nyårsafton och ett riktigt gott, nytt år! :)

Klockan är alldeles för mycket, och jag borde ha sovit för länge sedan. Istället har jag sett filmen "The Perfect Storm", om svärdfiskebåten Andrea Gail, och hennes besättning om 6 man som alla försvinner till havs den 28. oktober 1991, i det som klassas som "den perfekta stormen".

Andrea Gail fångas mellan tre olika stormcentrum, och filmen har många scener som verkligen visar (tycker jag) vilken kraft hav och vindar kan ha. Kanske beror det på att jag vuxit upp vid havet själv, bland fiskare. Jag kan nästan känna hur det känns att kastas omkring som en vante på däck, dels av stormbyarna, dels av de kraftiga vattenkaskaderna, och dels av att havet rullar och plötsligt försvinner under båten, får den att bara falla. Jag kan höra motoren skrika när man drar upp hastigheten till max för att klättra uppför en våg, som stiger brant upp rakt framför båten, som en enorm vägg av vatten som döljer de mörka molnen ovanför. Och jag kan formligen känna hur det känns när insikten kommer om att det är över, och du vet att du kommer dö i vattenmassorna. Kanske beror även det på att jag växt upp vid havet. Jag har känt många fiskare som har dött där ute. Jag har haft många tillfällen att tänka på och fundera över hur det måste kännas.

Det enda jag inte tycker är riktigt autentiskt, är slutet. När kaptenen på Hannah Boden håller tal vid minnesgudstjänsten i kyrkan, och hon börjar prata om att det inte finns någon grav att gå till. Jag har aldrig hört en fiskare resonera på det sättet. För dem är det en del av livet att vissa av dem dör i förtid där ute. "Havet ger och havet tar" säger de. De som havet tar, har sin grav där ute, inte mer med det än så. Men det är en bra film ändå.

Nu är det dags att sova. Den sista dagen på året har börjat, och i morgon kommer jag göra mitt slutgiltiga bokslut över året som varit, som jag brukar. Jag ska även plugga en del, och börja dra lite mera riktlinjer för hur jag ska gå till väga med flytten i februari. Har hört mig för lite, och har ordnat med släp och har, som det ser ut just nu iaf, även hjälp att bära i Uppsala. Jag har även ordnat med förvaring av cyklar och sådant som jag inte kan knyckla in i lägenheten där nere. Så lite har jag fått gjort iaf. 

En annan sak jag ska göra, om jag ids och hinner, är att städa upp i en del apps på Facebook, som retar mig. Ibland får jag requests från vänner som skickat något via olika dejtingapps, och klickar man på dem (vilket jag gör ibland, eftersom det är en kompis som skickat nåt) så får man upp ett meddelande i sin newsfeed som säger att jag har skickat en flirt eller dylikt. Jag kan inte hjälpa det, men sånt där retar gallfeber på mig. Jag har väl för fan inte skickat en flirt till nån! Grrr. Det borde inte störa mig, det är ju bara fåniga applikationer, men det gör det. Det där är ett känsligt kapitel för mig. Jag vill inte att det ska stå i min newsfeed att jag flirtar till höger och vänster, när jag inte ägnar mig åt sådant. Så jag raderar dem så fort de dyker upp. Jävla skitapps. Ska gå igenom dem i morgon, eller när jag nu hinner, och se om jag kan blockera alla såna applikationer.

Sova var det. 22 timmar kvar av det här året. Tack och lov för det.