Om 9½ vecka åker jag till Norge, om allt går som det ska. Under dessa veckor kommer jag köra en extreme make over, vilket innebär träning, träning och träning. Inte just för att jag ska till Norge (även om det givetvis påverkar), utan helt enkelt för att det rent tidsmässigt överensstämmer med den tidsperiod jag anser mig behöva (10 veckor) för att bygga grunden inför höstens Lidingölopp och vinterträningen.

Idag köpte jag nya springdojjor. Hade turen att hitta ett par som passade min klena studentplånbok, så när Ida, Sara och jag var in på Stadium efter vår mycket trevliga lunch, så blev det inköp av skor istället för klänningen jag tänkte köpa på Gina (köper den på fredag istället). Har nyss varit ute och provsprungit dem lite, och de känns okej. Fast nåja, jag kunde inte springa lika mycket idag som jag hade velat. Det känns tydligt nu att jag har en infektion i kroppen, även om den än så länge är lindrig. Lite ont i halsen, och ben som väger bly. Men det är ingen överraskning, för jag har alltid varit mer infektionskänslig just under min mens. Ska gå på affären sen och ladda med mycket frukt, grönsaker och proteiner, sen blir det en vilokväll i soffan. 

Funderar på att ta en snack med min vän Micke, som är PT. Ibland tänker jag nämligen att det ju är den vägen jag borde ha gått. Utbildat mig till personlig tränare. Jag älskar ju att träna...Jag kan inte påminna mig att jag någonsin tyckt det kändes jobbigt, och att jag hellre valt att stanna hemma med chipspåsen. Det finns inte i min värld. Och jag kan ha långa uppehåll för att sedan börja träna varje dag igen, och alla varnar mig att jag kommer tröttna eller tycka det blir för jobbigt. Men icke. Det har heller aldrig hänt.

Jag har alltid mått dåligt om jag inte fick röra mycket på mig. Och det liv jag haft på senare år, med de täta graviditeterna, att alltid vara låst hemma osv, har satt sina spår på min kropp. Jag har inte kunnat träna så som jag velat eftersom jag inte haft barnvakt osv. Men jag har alltid gått mycket. Flera kilometer, och ibland mil, per dag. Jag var känd för det i Söderhamn. Jag gick flera kilometer till affären för att köpa ett paket kaffe, och sedan hem igen, medan grannarna skakade på huvudet åt mig, och tyckte jag var galen som inte lånade bil av dem eller tog bussen. Men jag ville ju gå. Ville röra på mig. Var tvungen för att inte må dåligt.

En PT-utbildning vore väl egentligen optimalt för mig. Mycket rörelse hela tiden, och jag får göra en av de saker jag älskar mest av allt på jobbet - träna. Dessutom, och det här har jag faktiskt inte tänkt på tidigare, så kan jag använda ALLT jag läst på högskola/universitet hittills som PT. Pedagogiken - när jag ska undervisa och förklara för mina klienter; alla medicinska och anatomiska kurser - sådant måste man kunna som PT, och det ingår även i utbildningen; och sist men inte minst retoriken - konsten att övertyga. Och när behöver man bättre en väl utvecklad förmåga att övertyga än när man ska sporra en klient till nya stordåd i sin träning?

Det enda jag inte får i en PT-utbildning är det kreativa, men å andra sidan kan jag ju knåpa ihop en lärarexamen i textil som komplement, och vips kan jag jobba med precis  allt jag tycker är roligt. Det ni. Inte alla som kan det.

Men vi får se...för hur det än är så är jag ju trots allt 36 nu. Kanske är man för gammal att läsa till PT nu? Fast å andra sidan...det är ju aldrig för sent, eller hur? Nå, jag får väl fundera på saken. Först och främst ska jag prioritera min egen träning för att komma tillbaka till det jag som jag är van att möta varje morgon. Och då pratar jag inte bara om det jag ser i spegeln, utan även det jag känner. Känslan av styrka, att orka, av att vara sitt bästa jag rent fysiskt. Gud, som jag saknar det!

Affären nästa :-)

En ny kategori har tillkommit i bloggen - Träning. Det börjar kännas som att det är läge att kategorisera lite mer, eftersom jag skriver om så vitt skilda saker ibland. Så nu har alltså träningen fått en egen kategori :)

Det går framåt. Jag ökar sakta men säkert på, och intervallträningen övergår allt mer i att springa än att gå. Hälsenan håller än så länge, även om jag vissa dagar har mer ont än andra. Men den går åtminstone inte av.

Utöver lättare intervallträning, så kör jag även ett enklare styrkeprogram, som just nu inte består i så mycket mer än sit ups, några enkla core övningar för ryggen, och lite muskelträning för biceps och triceps.

Från nästa vecka kommer jag öka på träningsdosen ytterligare, och försöka springa lite längre sträckor. Jag ska även få hämtat hem min cykel, vilket innebär ett bonusträningspass, då det är 2-2½ mil att cykla ifrån exet och hem till mig ;) Ska passa på att låna hans utrustning för att lufta alla däck på både cyklar och kärra innan jag sticker också.

Styrketräningen kommer också ökas på lite, framförallt träningen för armar, axlar och nacke. De har alltid varit mina svaga punkter, och eftersom jag ska göra Vansbrosimningen (som förvisso är bara én kilometer - men det är en kilometer simning uppströms tillsammans med en massa andra människor, vilket gör det något jobbigare än att simma 1000 meter i en inomhuspool) nästa år, så behöver jag råda bot på det problemet. And there is no time like the present :-) I år är det dock Lidingö tjejlopp som står på schemat, vilket förstås innebär fokus på löpträning. Får ny mp3-spelare och lurar som inte bara trillar ur om en vecka, och jag behöver köpa nya springdojjor. I övrigt har jag den utrustning som krävs. Behövs ju inte så mycket mer än t-shirt och träningsbyxor eller shorts så här års.

När jag avklarat min mens ska jag börja med lite simträning också, med just Vansbro i åtanke, givetvis. Varför jag börjar förbereda mig så långt i förväg är inte bara för att jag har svaga axlar och så, utan även därför att det finns ytterligare två moment att träna inför - cykling och skidåkning. Skidor har jag inte åkt på åratal, så det måste jag börja med direkt det blir snö i höst. Ska åka Kortvasan nästa år, så det är bara att komma igång så fort som möjligt. Cyklingen är inte förrän nästa sommar, och den behöver jag inte träna för på samma sätt som de andra momenten. Att cykla mycket och långt, och med tung last, gör jag relativt ofta, så det momentet känns faktiskt ganska lugnt. Dessutom får jag låna en riktig tävlingscykel, så det kommer ju bli rena lyxåkandet :)

Nu börjar resultaten komma, trots att jag mjukstartat. Det märks hur kroppen reagerar. En sak är väl att vikten går neråt, det kommer ju liksom på köpet, men nu börjar konditionen öka, styrkan ökar, och kläder som passat bra ett tag börjar hänga lite löst. Kul! :-)