Så var det dags för ett par intensiva skolveckor igen. Jag har dock ingen lust alls att åka. Inte för att det inte är roligt, utan för att jag inte fått gjort det jag skulle under sommaren och för att jag plågas av ryggen. Hela dagar i skolan kommer bli tungt. Och jag kommer få slita för att komma ikapp med allting. Blä.

Jaja...det blir nog roligt bara jag kommer dit. Och jag kanske kommer igång med det jag ligger efter med när jag varit dit och blivit inspirerad. Hoppas jag...

Förresten skrev jag fel igår, ang. det där T9-meddelandet jag fick från dåvarande pojkvännen. Det var ju inte "älskar" han skulle skicka, det var givetvis "saknar", som då istället blev "räknar".

Men guuuud, vad jag mest bara vill skolka idag! Tur jag ska samåka med min granne L-L, för då är jag tvungen att masa mig iväg. Tror äppelsockorna får följa med också...hela förmiddagen ska vi bara prata om det vi gjort under sommaren, och jag har ju inte gjort så mycket...så jag kan ju lika gärna sticka medan jag lyssnar på de andra.

Hey...upptäckte just att vi har kort dag på torsdag och självstudier på fredag - hurra! Perfekt, eftersom jag måste ha barnen med mig då. Med lite flyt kanske jag kan ta fredagens självstudier hemmavid :-)

Nehepp...om man skulle koka lite kaffe och klä på sig...kan väl inte gärna åka till skolan i pyjamas...

Trillade in på Ackas blogg, och läste om hennes vedermödor med mobilens T9-funktion. Använder ni den? Jag gör aldrig det. Kan inte med den där, och blir smått kollrig när mobilen försöker stava åt mig medan jag skriver. Jag måste skriva mina ord bokstav för bokstav, något annat känns onaturligt.

Fast ibland blir det ju väldigt festligt med den där funktionen. Man kan få väldigt lustiga meddelanden ibland. Som den gången exet precis hade köpt ny mobil, och hela T9-grejen var nytt. Då skulle han skicka "Jag älskar dig, Anitha" till mig, men istället fick jag det något kryptiska meddelandet "Jag räknar dig, Bogvia"...Jag undrade ju lite om det hade slagit slint i skallen på karln då, kan jag säga ;P

Men gode gud, vad less jag är på att ha ont nu. Nu börjar även mitt tålamod tryta här. Två månader med den här infernaliska värken är definitivt två månader för mycket. Men det värsta är egentligen min oförmåga att få studierna ur händerna just nu. Jag har ju inte fått gjort ett skvatt de senaste veckorna.

Jag längtar verkligen efter hösten nu. Skolstart för mig och de två äldsta, och dagisdags för den yngsta. Nå, vi börjar ju lite pö om pö framöver. Nästa vecka börjar dagis och fritids för de två små, och runt den 20:e börjar skolorna för barnen. Sen är det min tur den 31. augusti. Jag längtar verkligen efter vuxet umgänge om dagarna nu. Förvisso kommer jag att få det redan i morgon, då sommarkursen drar igång igen. Hela veckan som kommer, samt större delen av veckan därpå ska vi gå. Det hela ska avslutas med en utställning på allt vi har gjort, på torsdagskvällen sista veckan. Vetifan hur jag ska hinna bli klar med allt tills dess...Får jobba hårt den här veckan som kommer. Torsdag och fredag blir nog ett problem dock, för då har jag de små hemma igen, och de ska följa med mig till skolan...Får väl se om det kommer funka.

Dagen idag kommer mestadels bestå i att försöka röja lite, diska och göra i ordning barnen för att åka till deras pappa. Sen ska jag göra ett tappert försök att få gjort nåt studiearbete under eftermiddagen och kvällen, men gör mig egentligen inga större illusioner om den saken. Det slutar väl med att jag sitter och är allmänt less och svär över att ha ont, och att inte få nånting gjort, medan jag stickar på mina äppelstrumpor. Är förresten nästan klar med skaftet på den första, och barnen älskar dem. Jag har fått order om att sticka likadana åt dem sen också :-)

Äppelstrumpa.

Jag måste ta itu med den turkosa koftan igen också. Är ju nästan klar med ena framstycket, så det är bara det andra + kanterna kvar sen. Ja, det är inga ärmar på den, bara en bred ribbstickad kant. Sen är jag mer och mer sugen på att göra lite egna designs också, det var länge sedan jag gjorde det. 50 och 60-talet är ju mina favoriter ur modesynpunkt, och jag har ett par idéer jag skulle vilja testa, både att sy och sticka. Kanske är bra att jag bara kommer studera på heltid i höst, istället för dubbel heltid, så kan jag ägna mig desto mer åt alla mina sy- och stickprojekt :-)

De flesta av mina projekt har ju deadline mellan nu och jul, så jag har börjat spåna lite på vad som ska bli årets julstickning...Det är liksom min julklapp till mig själv numera. En lite lyxigare julstickning. Kanske Joans Evangeline tunic från White Lies? Den har ju länge legat på min lista över önskeprojekt...Just nu lutar det åt den iaf.

Nej, nu ska det tvättas hår på dottern och redas ut en ofantlig tova hon har i nacken...håll tummarna att vi klarar det utan att hon vrålar så grannarna hoppar ut genom fönstren i ren och skär skräck ;-)

Jag borde verkligen göra något vettigt. Men jag har ingen lust alls. Inte ett dugg. Idag vill jag bara sticka, och ingenting annat. Inte bra, med tanke på hur mycket jag ligger efter med mina studier. Jag har huuuuur mycket som helst att göra. Men jag vill inte.

Jag vill sticka. Och skriva. Det är vad jag vill ägna dagen åt. Är det oansvarigt att inte göra det jag borde, när jag ligger så mycket efter? Förmodligen.

Det skiter jag i.

*hämtar stickningen*

Ibland känner jag mig som den elaka styvmodern. Mina barn har ju numera ett bonussyskon, som de mer eller mindre växer upp tillsammans med. Lilla E är ett år yngre än min dotter, och ett år äldre än sonen. Tripp, trapp, trull med andra ord. Hittills har jag inte gett henne födelsedagspresenter eller julklappar (men hon fick också present från Thailand, eftersom alla barnen var där när jag kom hem). Hur som helst, så har det hela gett mig dåligt samvete. Det känns så självklart att hon också ska få, även om jag nu inte träffar henne på det sättet. Vi är ju trots allt en modern familj allihop, och hon hör till lika mycket som de andra.

Jag tog ett snack med exet om det idag, och har fått okej på att jag ger henne också julklapp. Det blir dyrare för mig, och jag kommer få mer att göra, men det gör inget, för det är vad som känns rätt för mig att göra.

Dottern ska få den här i julklapp:

Jag funderar på att göra den i lila åt henne, om jag kan hitta en färg som matchar fleecetyget jag köpte till hatt igår. Och då tänkte jag att jag skulle vilja göra en likadan till E, också med en matchande fleecehatt...Hon är blond med världens blåaste ögon, så jag tänkte ju blått förstås, och fick till min glädje höra att just blått är hennes favoritfärg :-) Kul!

Och apropo fleecetyg, så är det här vad jag köpte igår:

Tyger.

Till vänster det stretchiga tyget jag tänkte göra en Bardot-blus av, och till höger fleecetyget. Köpte en halvmeter fleece och kommer antagligen få en del över, så jag kanske kan göra ett par vantar eller en väska också.

Sen köpte jag ju garn också:

Alpaca.

Tror jag snart har Alpaca hemma i alla deras nyanser...;P Men just de här ska bli äppelsockor, och jag påbörjade dem igår kväll. Har inte stickat så långt än dock, är fortfarande på mock cable i i början, så det är inte så mycket att visa bild på än.

Annars är det lugnt på min kant idag. Eller nåja...ungarna har slagits större delen av förmiddagen. Men frånsett det har det varit lugnt. Dock är jag mäkta trött idag, för jag sov lite illa inatt. Har en dröm som börjat återkomma allt mer frekvent sedan jag träffade pojkvännen, och som jag också hade inatt. Jag sover orolig när jag drömmer den, även om den inte är läskig, och jag vaknar alltid av den i slutändan. Så här går den:

Jag bor i min lägenhet här, men håller mig i huvudsak inne i mitt sovrum. Av någon anledning finns mitt ex här också, men han sitter inne i äldsta sonens rum, vid datorn där. Inne i mitt rum har jag mina datorer, och jag kommunicerar med exet via msn. Det är liksom aldrig aktuellt att gå till rummet han sitter i. Vi pratar inte heller om något särskilt, det är mest ett hej-och-hallå-samtal. Samtidigt pratar jag med pojkvännen på msn, även det precis som vanligt. Han är dock inte här, utan i Norge, och vi pratar om att han snart ska komma hit. Han vet om att exet sitter i det andra rummet här, och har inga synpunkter på det. Det föreligger med andra ord ingen som helst konflikt eller hotande konflikt mellan oss tre i den här drömmen.

Medan jag väntar på att de ska svara på det jag har skrivit, så går jag runt i rummet, och är även ut i vardagsrummet en sväng. Jag gör inget, letar inte efter något, jag liksom bara går en lov runt i lägenheten. Men jag går fortfarande inte in till exet som sitter i rummet bredvid vardagsrummet, även om jag vet att han är där, och jag hör knapptryckningarna när han skriver på datorn. Sen återvänder jag in till mitt rum igen, kastar ett öga på mina datorer för att se om jag fått svar på min msn, varpå jag går ut i badrummet och fyller vattenkannan. Jag har nämligen alla mina blommor inne i mitt sovrum, och gång på gång under drömmen så vattnar jag blommorna. Till sist är det så mycket vatten i krukorna att det rinner ner på golvet, men jag vattnar dem ändå en sista gång. Sen vaknar jag.

Jag vet inte riktigt vad mitt undermedvetna har för sig här, vad det egentligen är jag försöker bearbeta eller vad det nu kan kallas. Drömmen är helt lugn, inte skrämmande, det finns inga konflikter, men jag känner ändå en viss oro hela tiden. Och att jag drömmer om att jag pratar både med exet och pojkvännen på msn är ju helt normalt, det är ju oftast så jag kommunicerar med dem bägge. Men varför drömmer jag att exet sitter i ett rum i min lägenhet, och varför går jag aldrig in dit? Och vad är grejen med de stackars övervattnade blommorna?? I have no idea.

Nu ska jag dricka kaffe. Ha en bra dag, people!

Oh, just ja, jag glömde nästan...skulle ju lägga ut bild på fjärilsbullarna jag bakade här om dagen:

Fjärilsbullar.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Edit: Jag är inte den som ägnar mig åt drömtydning, men för skojs skull slog jag upp det här med att jag vattnar blommorna så intensivt. Tydligen betyder att vattna blommor att man får höra talas om en skilsmässa, och rinnande vatten (vilket utgör en stor del av drömmen - det rinner vatten ur kranen och det rinner vatten ur krukorna i stor mängd ner på golvet) att man väcker svartsjuka. Konstigt nog verkar det rimligt i sammanhanget...När jag dejtade Peter uppstod en ganska omfattande konflikt med exet, som han här om dagen mer eller mindre sa berodde på svartsjuka (åtminstone förstod jag det som att det var vad han sa). Kanske betyder drömmen att jag känner mig lugn så länge vi alla bara pratar på msn, men att jag oroar mig för vad som kan hända när pojkvännen kommer hit. För vi pratar ju trots allt om just det på msn i drömmen, pojkvännen och jag, och jag har hela tiden den här odefinierbara oron med mig. Samtidigt går jag ju aldrig in till mitt ex, vilket skulle kunna betyda att jag inte vill uppleva det där igen, att jag drar mig för risken att konfronteras med det igen. Makes kind of sence, right? Vattnandet av blommorna symboliserar den mentala skilsmässan från exet när jag träffar någon ny, som jag är rädd att jag ska behöva genomgå igen, och det rinnande vattnet symboliserar att exet hade svårt att släppa taget om mig förra gången...mjo...makes sence, faktiskt.

Haha, nu satte ni allt kaffet i vrångstrupen, va? ;-)

Så här är det: Ikväll har jag som vanligt pratat med pojkvännen. Men inte om vad som helst. Nej, vi har pratat om garn och stickning. Garnsorter, kvalitet, färger - you name it. Vi har pratat om mitt stora intresse och min största hobby, och det som är så ovanligt med det är att han inte är ett dugg intresserad. Han stickar inte, och är inte precis intresserad av garn. Ändå pratar han glatt om det i två timmar, och engagerar sig självmant i ämnet. Och inte bara det - vid ett tillfälle sa han att han fick väl se till att ta reda på vilka garner jag gillade, och överraska mig med att köpa hem sånt åt mig(!).

Whoaw!

People...I am TOTALLY going to marry that man. Totally.

Hemma igen efter att ha flängt runt på stan, och djävlar i havet vad slut jag är. Men jag fick gjort allt jag skulle och lite till. Blev till och med en kaffe på Waynes (även om det nu berodde på att ryggen tokstrejkade och jag helt enkelt var tvungen att sitta ner en stund).

Annars så blev det lite alpaca på Yll och Tyll, lite tyger på Ohlssons tyger, lite filmer (3 för 99 - lagomt), studsbollar åt barnen och lite mat. Och en ny kolsyrepatron - äntligen. Nu sitter barnen och tittar på Gustaf, och sen blir det Bumbibjörnarna. Den tredje filmen var nån tjejfilm med Hugh Grant och Drew Barrymore...vad hette den nu då...*går och kollar*...Jo, just det, Music and Lyrics var det. Vet inte vad som flugit i mig på senare tid, jag envisas hela tiden med att köpa såna där tjejfilmer. Börjar väl bli gammal och sentimental kanske.

Det blev som sagt lite garn på Y&T, så nu kan jag påbörja äppelstrumporna (och glatt ignorera de sju miljonerna övriga projekt jag har ligger). Sen hade jag 20 minuter till godo innan nästa buss ut till OnOff/Ikea/Coop gick, så då smet jag in på Ohlssons tyger. Tänkte spana efter lila fleece, vilket jag också hittade. Har planerat att sy en fleecehatt i julklapp åt dottern, som jag såg i en film för ett tag sedan. Ja, hatten alltså, inte dottern. Så det blev en halvmeter av det. Sen råkade det slinka med lite stretchigt, rosarutigt tyg också...köpte en meter av det, och tänkte sy en Bardot-blus av det så småningom. Köpte tråd till båda tygerna också, men till blusen lär jag även köpa vlieseline och knappar. Och så får jag väl designa ett mönster också, om jag inte hittar det jag vill ha färdigt.

Hemma nu, som sagt. Är tokslut i ryggen, trodde jag skulle avlida innan jag hade fått gjort allt jag skulle. Ungarna hade också lite oflyt, för de fick köpa varsin glass på Coop, som vi öppnade medan jag stod i kassan och packade ner resten. De hann dock knappt ens smaka på dem, så ramlade de av pinnen och på golvet. Det var så dålig kyla i isboxen (som dessutom var av den sorten med lock), så glassen var halvsmält när vi öppnade dem. Och det var inte så att vi hade stått länge i kassakö heller. Men det löste sig, jag slängde glassarna och gick till informationen för att säga åt dem att dra på lite mer kyla i boxen, och då fick barnen nya glassar. Alltid något.

Sen höll det på att hända något riktigt illa också...när vi gick över övergångsstället till OnOff, så tappade dottern sin Barbiedocka när hon nästan hunnit över, varpå hon släpper taget i mig och lutar sig ner för att plocka upp den. Jag vänder mig samtidigt om för att hugga tag i ungen igen, och precis då kom det en bil i full karriär, som fick stå på bromsen. Det hela gick på bråkdelen av en sekund. Det är trångt där mellan mittrefugen och trottoaren på andra sidan, så bilen höll på att meja ner skyltarna i mitten, och var inte många centimetrar från dotterns huvud. Då stod hon på trottoarkanten och lutade sig utåt för att plocka upp dockan. En helt naturlig reaktion för en 5-åring, och det gick som sagt så snabbt att jag inte hann hugga tag i henne förrän hon vänt sig om och lutat sig ner för att ta den. Nu kan man ju spekulera i vems fel det hela var, men om vi säger så här...att en 5-åring rycker loss handen och snabbt vänder sig om och lutar sig ner för att plocka tag i något har de flesta föräldrar varit med om. Man hinner inte alltid med att hejda dem, och jag tycker inte jag kunde ha gjort något annorlunda. Hållt i henne ännu hårdare kanske, men jag var inte beredd på hennes manöver, och hon brukar alltid vara duktig när hon går över vägen. Och dottern själv kan jag inte hålla ansvarig, för hon är trots allt bara 5 år och hon agerade instinktivt när hennes älskade docka ramlade.

Däremot tycker jag nog man kan ha synpunkter på att någon kör mot ett övergångsställe i hög hastighet när de ser att en mamma med två små barn håller på att korsa vägen...Även om jag kunde ha hållit hårdare i dottern, så tycker jag nog bilförarens beteende var mer betänkligt än mitt. För om dottern inte hade tappat dockan, så skulle han ha passerat övergångsstället alldeles bakom ryggen oss, med högst 50 cm mellan oss och bilen...och att hålla så hög hastighet över ett övergångsställe där det är så trångt, och det dessutom finns flera barn som springer på trottoaren (det gjorde det, för det finns en leksaksaffär alldeles bredvid), och en mamma med två små barn är i färd med att korsa vägen...det är tveksamt i bästa fall, och i det här fallet tämligen oansvarigt.

Nå, som tur var, så gick det bra. Men det är sista gången barnen får ha med sig något de kan tappa medan vi korsar vägen, den saken är säker.

So...hemma och vilar lite nu. Var in på apoteket också och hämtade ut mer kramplösande piller, och ångrar att jag inte köpte alvedon också. Pallar snart inte med Citodonet längre, jag blir så vansinnigt trött av den. Nickade till flera gånger på bussen när vi åkte in till stan, och det är ju lögn i helvete att bibehålla såpass mycket fokus att jag klarar av att plugga. Blä.

Nästa på schemat för min del är att diska lite, sen ska jag göra lite Kormakyckling till middag. Om jag orkar, så kanske vi knatar bort på affären och köper lite godis också, har halvvägs lovat ungarna att vi ska göra det. Men först ska jag nog trilla omkull i soffan en stund, tror jag...

Just ja - Morgana! Jag försökte svara på ditt sms sjuttioelva gånger, men det går inte att skicka meddelanden nu av någon anledning. Hur som helst, jag lyckades styra undan rean, men hade ju sämre framgångar med att hålla i plånboken på Ohlssons Tyger...;) Men det blev iofs inte så dyrt där, får trösta mig med det ;)

Idag är det grått och trist ute. Eller, enligt min åsikt: Grått och underbart svalt! Hurra! Ingen sol! Ingen kvalmig hetta! Bara svalka! Ja, ni solälskare får ursäkta mig, men jag är ingen jättefan av stekande sol och långa heta sommardagar. När termometern kryper över 25 grader, så börjar jag istället bli slö och dålig, eftersom jag själv blir för varm. Och jag avskyr att vara för varm. Det känns som om jag har feber.

Visst är det trevligt med sol och värme, jag tycker bara inte om när det blir sådär vansinnigt varmt. Och inte heller är jag så värst imponerad av att ligga i solen och pressa, och inte går det att röra sig utan att svetten rinner. Blä. 

Nej, jag älskar såna här dagar. Dagar då man faktiskt får klä på sig lite istället. Dagar då man faktiskt kan röra sig och andas utan att hålla på att avlida. Så idag ska vi ut på stadsresa! (mmm...underbart...ingen glödhet buss...).

Det ska inhandlas lite garn, lite mat, och sen tror jag faktiskt jag ska köpa någon ny film eller två. Jag gillar de här "2 för 99"-kampanjerna bl.a Många gamla guldkorn har jag hittat på de där kampanjerna :-)

Nej, dags att sätta fart...Ha en bra dag!