Så sitter jag här och förtär mitt morgonkaffe och försöker komma till ro efter att ha vaknat av larmet på mobilen, följt av ett mindre frispel över att pojkvännen hade tagit min mobil med sig till jobbet istället för sin egen. Fast det hade han förstås inte. Vetisjutton hur jag fick ihop det där, jag måste ha varit mer än lagligt förvirrad när jag vaknade   

Igår var en helt okej dag. Lite pysslande med sticksaker, lite film och lite gott att äta. Fysiskt var jag inte i något vidare skick - har dragits med mycket virusinfektioner det senaste halvåret (pga stress), men jag var gladare vilket ju gör det betydligt lättare att känna sig risig.

Hur som helst, idag blir det en liknande dag. Jag har tagit ledigt den här veckan för att kurera mig, och ämnar således i huvudsak ägna mig åt må-bra-saker. På schemat idag står diverse personlig omvårdnad, som t.ex att färga håret. Jag har en utväxt som är ungefär en kilometer lång vid det här laget   Kanske skulle jag även slå på stort och fixa naglarna...de har också plötsligt fått ett växtryck och blivit jättelånga.

En annan plan jag hade för dagen var att ta en långpromenad. Jag hade hoppats på sol idag. Det skulle jag behöva. Istället vaknade jag till blöt, tung kramsnö, slaskiga gator och en järngrå himmel. Den där promenaden lockar inte så värst mycket just nu, måste jag erkänna...Kollade på smhi.se för att se om det möjligtvis skulle lätta senare under dagen, men det verkar bli tunnsått med sol idag. Trist! Jag känner verkligen, verkligen ett stort behov av SOL just idag. Så till den milda grad att hade jag vetat om det fanns någon solariesalong i närheten, så skulle jag baske mig gå och lägga mig på grillning en stund i brist på annat   

Jag tror det där solbehovet - jag har på sistone sneglat längtansfullt på foton från Thailand exempelvis, trots att jag absolut inte är trött på vinter och kyla - bottnar i att kroppen är trött och sliten. Det har varit för mycket stillasittande under hösten, och jag har aldrig mått bra av sånt. Och en liten dos sol och lite D-vitaminer (utöver vitaminer i övrigt, förstås) skulle nog göra gott just nu.

En annan sak som skulle göra gott är om jag kunde få min mens någon gång. Trodde den var på gång inatt, 2 dagar för sent, men icke. Istället har jag en infernalisk värk i brösten (och kroppen över lag), är svullen i magen och...ja, ni fattar. Men nej, gravid är jag icke. Jag har testat sjuttioelva gånger de senaste dagarna, och alla test är negativa. Så vad fasen håller min kropp på med? Har den fått för sig att vara skendräktig? Man kan ju fan undra   

Nej usch - jag MÅSTE göra nånting aktivt idag. Någon form av rörelse, menar jag. Jag klarar inte av att bara ha en lugn hemmadag. Jag måste ut och få lite luft också. Jag blir tokig annars. Fast jag avvaktar nog till efter lunch eller så, så kanske de här blöta snöflingorna som singlar ner från himlen avtar åtminstone. Fram tills dess får det väl bli lite allmän renovering av tanten. Och mer kaffe. Massa mer kaffe. Tror bestämt jag fått blod i  koffeinomloppet idag. Kan omöjligt vara bra.

Nu är de första sockklubbspaketen klara   

Januari, februari, mars, maj och september är klara.

Detta blir nog ett riktigt stick-år, tror jag...just nu har jag fyra pågående projekt, jag planerar för att köpa garn till en Revontuli-sjal i födelsedagspresent åt mig själv, sockklubben samt att det nog blir ett och annat ytterligare projekt som dyker upp under året. Funderar även på att göra mitt sockklubbsprojekt till en tradition. Fast inte med strumpor varje år då. Nästa år kanske jag kunde sticka mössor? Eller vantar? Eller varva, och sticka varannan grej liksom? Kanske rent av lägga undan och göra julklappar av dem? Nåväl, vi får se.

Pågående projekt:

Evighetskoftan. Fast det är ingen panik att bli klar med den, det är helt klart en vår- och sommarkofta.

Mina långa strumpor. Stickar lite nu och då på dem, och funderar på att försöka få dem klara nu i januari.

Små, små raggisar till en liten Astrid.

Min julklappsstickning. Lättsam filmstickning   

Nu ska jag lägga upp fötterna här och titta lite på Gilmore Girls, och avnjuta lite stickning. Och det här:

Staaaaackars mig...  

Jag är inte riktigt van att få julklappar. Frånsett att min syster och jag byter julklappar med varandra, så brukar det inte vara något mer än så. Men den här julen...ojoj. Det blev julklappar både på längden och tvären, och hutlöst dyra var de. Baske mig så jag fortfarande är i ett visst behov av valium när jag tänker på det  

Det här är vad jag fått:

Vi köpte ett XBox 360 med kinect i julklapp åt hela familjen. Det medföljde ett Kinect Adventures-spel, och sen fick ungarna ett Kinectimals och pojkvännen fick ett EA Sports 2 (träningsprogram/spel) och äldsta sonen fick ett pang-pang-spel som hette Just Cause 2. Sen fick jag...

...ett Zumba av pojkvännen - jättekul!

Och jag fick även en ny, STOR perculator av honom. Han har uppenbarligen lärt sig vad hans flickvän behöver   (för övrigt syns det tydligt att här har vispats grädde i tid och otid på sistone - det är vita prickar på precis allting - haha!)

Av pojkvännens bror fick vi bland annat den här jättedunken med äppelmust   

De senaste åren har syster broderat dessa otroligt vackra julgransprydnader i hardangersöm åt mig, och nu har jag hela 8 stycken!   Men iår fick jag inte bara dessa, utan även...

...fyra stycken i blått! Visst är de vackra? En dag i framtiden ska jag ha en gran som är enbart klädd i hantverksföremål *bestämma*.

Jag fick även dessa vackra örhängen av min syster. De bar jag både på julafton och på släktsmiddagen på juldagen   

Ja ni...detta är ett par vinterkängor från Ecco, till det hutlösa priset av nästan 1000 kronor! De fick jag av pojkvännens mamma. Dagen innan julafton skulle vi fixa en del grejer, och hon noterade att jag knöt på mig mina gympadojjor när vi skulle ut. "Har du inga vinterkängor??" frågade hon, varpå jag svarade att nej, det hade jag tänkt kika efter på mellandagsrean. Men se det kunde jag bara glömma. Jag skulle ha vinterkängor BUMS, det var ingenting att diskutera. Sagt och gjort, det blev till att även trava runt i skoaffärer den dagen. På samma ställe som vi hittade dessa fanns ett snarlika par som kostade 1700, vilket hon tyckte var ett helt okej pris(!). Jag höll på att få dåndimpen, tvärvägrade att köpa så dyra skor, och hittade till sist dessa då, som kostade strax under tusen kronor. För mig är det de dyraste vinterskor jag någonsin ägt - hon tyckte priset var ett riktigt klipp   (har jag nämnt att kvinnan är plastikkirurg med egen klinik? En liten smula skillnad i inkomster hos henne och mig, med andra ord   )

Utöver detta har jag även blivit med android-telefon. En HTC Desire, som jag försöker bli kompis med nu. Det är inte egentligen en julklapp, utan den blev liksom över när pojkvännen köpte en ännu värre telefon (en sån där HD-sak), och då fick jag ärva denna:

HTC Desire. Mama har gått från dinosauriernas tid rakt in i det 21:a århundradet i ett enda kliv, och är smått vimmelkantig av erfarenheten   

Ja. Inga dåliga klappar, det där, som sagt. Man är smått vimmelkantig fortfarande, och i behov av valium.

Men jag ska fortsätta lite till på samma tema. Jag berättade ju om min sockklubbsplan här om dagen, och nu har jag börjat verkställa den. Alla mönster är utskrivna, en del av garnet inköpt, en del av de andra sakerna jag ska stoppa i, samt några presentpåsar. Länkarna till mönstren är raderade och likaså mappen på min dator med alla bilder - för att jag inte ska falla för frestelsen att smygkika på vad som kommer nästa månad. Enda stället det finns dokumenterat på är just nu det föregående inlägget i bloggen, och jag hoppas att jag har vett att låta bli att smygkika där sen.

Blivande Self Imposed Sock Club-paket   

Nu, kära vänner, ska jag ta min förkylda och smått eländiga kropp med in i duschen. Sen får vi se om jag har ork nog att blogga lite mer senare idag, för jag har mer att berätta...  Tills dess - kram och god fortsättning på er!   

Hej och gott nytt år på er! Jag är förfärligt dålig på att uppdatera bloggen just nu, jag vet. Tiden och orken räcker inte riktigt till. Men här är jag iaf, och jag tänkte berätta om min lilla skämma-bort-mig-själv-idé som jag har för det kommande året.

Det är ju så att jag kan vara väldigt dålig på att tänka "Jag vill" och så, vilket pojkvännen påpekat för mig flera gånger, så nu ska jag se till att göra det litegrann. Jag ska helt enkelt göra min egen lilla sockklubb, precis som Sticka Mera brukar ha. Kvällen har således delvis ägnats åt att leta rätt på de mönster jag vill ha (och behöver - jag har slitit ut de flesta av paren jag stickade under 2009 års sockklubb), bestämma garn och räkna ut kostnader för de samma. Sen ska jag köpa såna där fina presentpåsar, en för varje månad, där jag lägger i garnet för den aktuella månaden tillsammans med det utskrivna mönstret. Och som en liten added bonus tänkte jag köpa en liten extra sak att lägga i tillsammans med garn och mönster, t.ex ett par örhängen eller nåt, sen tejpar jag igen påsen så att jag inte kan smygkika i den. Jag lär förstås komma ihåg de första månaderna vad som ligger i den aktuella månadens paket, men snart nog har jag glömt bort det, och det blir en liten överraskning till mig själv. Med andra ord - en året-om-kalender (typ adventskalender) som jag får öppna den 1:a varje månad.

Now, vill ni se 2011 års sockor? (klart ni vill, va? *s*)

Här kommer de:

Januari:

Februari:

Mars:

April:

Maj:

Juni:

Juli:

Augusti:

September:

Oktober:

Oktober månads mönster har jag bara som pdf, och lyckades inte spara ner någon bild från den, men den finns här.

November:

December:

Sådär, det var allihop. Lite vardagslyx sådär   

Sent omsider har jag färdigställt årets pepparkaksprojekt, och här är resultatet:

Pepparkaks-flowerpower-surfbuss.

Självklart är det en folkabuss. Och registreringsnumret är den surfande pojkvännens initialer och födelsedatum (5/8).

'Nuff said! Här ska surfas!

Surfbussen i sällskap av det obligatoriska pepparkakshuset (även surfare måste ha nånstans att bo. Iaf på vintern.)

Pepparkakshusets tak var aptungt av allt godis och glasyr! Det var med viss bävan jag monterade det, var inte alls säker på att väggarna skulle hålla för tyngden. Men det gjorde de   

Igår bläddrade jag igenom en massa gamla Facebook-statusar, och fann att det var oerhört många av dem som sa saker som att jag är trött, att jag dras med förkylningar, infektioner och feber och så vidare på samma tema. Hela året har det sett ut så. Och året innan var ännu värre.

Det gav mig en tankeställare. Inte minst eftersom kombinationen med alla statusar som hade att göra med studier tydligt målade upp en bild om vad det berodde på. Studier tycks ha varit praktiskt taget det enda jag haft i huvudet. Ja, frånsett dessa händelser som jag råkar ut för lite nu och då. Jag är ju helt enkelt en sådan som råkar ut för saker, det är ju bara att konstatera.

I vilket fall, iår ska jag banne mig avge ett nyårslöfte, något jag annars aldrig brukar göra - nästa år ska jag banne mig planera in ledighet! Inte bara fokusera på pluggandet jämt. Förhoppningsvis leder det till att allmäntillståndet blir lite bättre, och nästa års Facebook-statusar kan spegla något annat än en ständigt trött och förkyld kvinna. Ut med eländes-statusarna, och in med de glada och positiva!   

Jag har för övrigt kunnat dra ner lite på stressen här nu. Institutionen har insett att det inte är riktigt rimligt att vi ska skriva bra uppsatser på så kort tid som vi förväntas - 9 av 16 studenter hinner inte bli klara i tid, vilket talar sitt tydliga språk - och vi får nu utnyttja hela terminen till vårt skrivande. Skönt, för jag vill ju verkligen få möjlighet att skriva en bra uppsats. Inte minst eftersom jag ju tänker bygga vidare på den, och den kommer räknas in den dagen jag ska försöka få en forskningsplats. För övrigt undrar jag om mitt valda ämne möjligtvis är föremål för en eventuell publicering sen (om den blir bra nog, förstås), för jag får så konsekvent höra att jag inte får använda retoriska uttryck i den. Lite märkligt eftersom den publik vi skriver för är våra medkursare, som ju är retoriker, allihop. Det får mig som sagt att undra om den ska kunna nå en större publik också...Vi får väl se hur det blir med den saken. Det vore naturligtvis en kul grej, men jag tänker inte lägga ytterligare press på mig själv för den sakens skull.

Hur som haver - idag har jag båda de små barnen hemma. Dottern blev hämtad i skolan av pappan igår, då hon hade ont i magen, och de var kort om folk på jobbet, så han frågade mig om barnen kunde vara hos mig från igår tills imorgon bitti. Självklart, tyckte jag. Jag ska ju bara skriva på uppsatsen, och att ha barnen hemma med mig när jag gör det är perfekt. Nej, jag är inte ironisk nu, jag menar på fullaste allvar det jag säger. Jag har alltid arbetat som bäst med barnen härjande omkring mig. När det är tyst och lugnt får jag inte alls lika mycket gjort, lustigt nog. Så idag hoppas jag på att göra riktiga stordåd *s*.

Innan jag gör något som helst i studieväg ska jag dock snickra lite frukost åt oss (ja, vi tar det lilla lugna idag, så det blir riktigt sen frukost idag)