Jag är fortfarande paralyserad. Får ingenting gjort. Inte i hemmet, inte på uppsatsen. Fastän jag valt min väg vidare, så vill det inte lossna. Jag blir tokig på det här. Vart tog min gnista vägen? Vart är min envishet och vilja nu när jag behöver den som mest?

"Om livet ger dig citroner, gör lemonad" heter det ju.

I helvete heller, säger jag. Livet kan ta rätt på sina jävla citroner själv.

*bygger en katapult*